Det sa bara ploff...
Nå riktigt så enkelt gick det nog inte då de drog ut visdomstanden. Men jag kunde inte låta bli att tänka på Emil i Lönneberga då jag körde till tandläkaren. Eftersom det var halft snöstorm då jag körde blev det en blandning mellan då Lina skulle dra ut sin tand och då Emil körde Alfred till doktorn i snöstorm.
Men annars gick det nog helt bra. Tanden satt väl lite hårdare än de hade trott för den hade 2 rötter, inte en som det såg ut på röntgenbilden. Det tog lite över en timme för hela processen med bedövning, väntan på ploffet och sedan ett styngn för att få ihop hålet. Och nu efteråt är det väl ändå helt okej, har ont i mungipan eftersom den blev redigt misshandlad av processen och de övriga tänderna som lämnade kvar i munnen är lite förvirrade av att plötsligt ha en större lägenhet.
Men annars gick det nog helt bra. Tanden satt väl lite hårdare än de hade trott för den hade 2 rötter, inte en som det såg ut på röntgenbilden. Det tog lite över en timme för hela processen med bedövning, väntan på ploffet och sedan ett styngn för att få ihop hålet. Och nu efteråt är det väl ändå helt okej, har ont i mungipan eftersom den blev redigt misshandlad av processen och de övriga tänderna som lämnade kvar i munnen är lite förvirrade av att plötsligt ha en större lägenhet.
Jag tog hem min tand, men min man sa att den såg för hemsk ut för att lägga upp en bild i färg...så det fick bli svart-vit istället. Visst är det söt krok där på roten :)
Kommentarer
Trackback
