Grisar kan flyga…

Jag har aldrig röstat i ett val. För mig har det helt enkelt verkat onödigt, det har aldrig funnits någon som jag tyckt varit värd att rösta på. Men man ska aldrig säga aldrig, att Mari Kiviniemi blev Finlands stadsminister lägger jag i ungefär samma kategori som att ”om grisar kan flyga” eller ”att helvetet fryser till is” så därför har jag nu bestämt mig för att rösta för första gången i mitt liv. Inget ont som inte för något gott med sig eller hur de nu brukar säga…

Nu återstår bara problemet med att komma på vem jag ska rösta på. Jag vet i alla fall vem jag inte ska rösta på. Det blir ingen från centern, vill inte på något vis stöda att Kiviniemi blir stadsminister igen. Och självklart blir det ingen av Sannfinländarna. Hörde en intervju med Timo Soini där de diskuterade hur mycket en minoritet egentligen får kosta, hans svar var att en minoritet kosta alltid mer än en majoritet, på samma vis som folk i glesbygden alltid kostar mer än folk i stan… so, yes! He really does hate me. De gröna har ju en bra linje då det gäller kärnkraft… men, jag vill ju inte stöda samma parti som landets djuraktivister. Längre än så har jag inte kommit än, ska försöka hitta en passlig kandidat att rösta på.

För övrigt tycker jag att vi från Finlands sida kunde hjälpa till lite med Egyptens återuppbyggnad, hörde att de har problem med att utse en ny ledare. Jag tycker vi skulle kunna vara så pass givmilda att vi skänker Mari Kiviniemi åt dem för en sådär 20 år ungefär. Jag menar, de är ju vana med tjuriga ledare från förr, så det ska nog gå bra. Har de riktigt tur så kanske hon envisas med att Egypten ska orientera sig norrut och börja höra till Europa istället för Afrika.


Mari Kiviniemi, ” – Jag ändrar mig inte eftersom jag har rätt”. (Det är sällan man hör talas om kvinnliga diktatorer nu för tiden.)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0